Hem             © 2011 • Bokförlaget Itaparíca  

   En onsdag i Karl Grans liv av Janne Ollars

    

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  Den första boken om Karl Gran skrev jag år 1995.

  Det var en annons i tidningen om en tävling.

  Vem kunde skriva en bra bok som passade att

  läsa högt för barn mellan 6 och 11 år? Kanske

  kan jag skriva en sådan bok, tänkte jag. Det tog

  ett par månader, men till sist var boken klar, och

  jag skickade in texten.

 

  Sedan hände inget på lång tid, men en dag - år

  1996 - ringde en chef på bokförlaget Bonnier

  Carlsen och gratulerade mig till att jag hade

  vunnit. Boken trycktes och många har läst den.

  Jag hade väldig tur, för förlaget bad Lisa

  Örtengren att göra bilderna till boken.

 

  Boken utspelas en onsdag när det blir orkan. Oj,

  vad det blåser. Hustak lossnar och träd faller.

  På omslaget till boken ser man att Karl håller på

  att blåsa bort. Vilken tur att han har ett rep

  runt magen.

 

  Det blåser så mmycket att skolan måste stänga.

  Vem kan hämta Karl? Inte hans mamma eller p

  pappa, för de måste arbeta i ovädret. Farmor

  kan inte komma heller, för man kan inte köra på

  vägarna när träd blåser ned. Prästen Julius får ta

  hand om Karl. Han har mycket att berätta.

 

  Samtidigt funderar Karl över sin farmor. Är det

  sant att hon är en häxa? Eller sade hon det

  på skoj när de var i hennes sommarstuga och

  kokade soppa på giftig svamp härom veckan?

 

 

Många barn har ritat egna bilder till boken.  Här ser du två av dem.

 

      Recensenter skrev bland annat:

 

 

  "Förpackningen är humoristisk,men det är

  egentligen livsfrågor som avhandlas: sanning

  och sken, den tyglade fantasin som en tillgång

  och tidens obönhörliga flykt. Barns funderingar

  är inte barnsliga och författaren tar dem på

  allvar. /.../ Boken är mycket rolig också för en

  vuxen högläsare, som får en och annan finess

  att skratta åt. Med sina många bottnar är

  denna barnroman en lovande debut."

 

  Ying Toijer-Nilsson i Svenska Dagbladet

  1996-09-08

 

  "min gissning är att vi äntligen fått en god

  berättare av samma klass som John Yeoman till

  våra yngre skolbarn."

 

  Ann Hingström i Arbetet Nyheterna 1997-08-28

 

  "En sagolikt lämplig högläsningslektyr, om

  man bara kan hålla sig för skratt medan man

  läser ... Vilken debutbok!"

 

  Margareta Norlin i Aftonbladet 1996-12-14

w